måndag 25 februari 2013

Sammanfattning av årets arbete



Vi hängde årets skörd av broderade bilder

Jag fick små avskedspresenter till öronen

Vi tittade på flera års foton

Nu har vissa av dem broderat bilder under kortare perioder i 5 år. Bilderna har utvecklats hos många, några var påhittiga och skickliga redan när de startade. Någon verkar inte tycka det är kul alls. De syr med sybåge mycket koncentrerat och kollar på varandra. De syr ofta på varandras. Genom bilderna får jag fler och fler små pusselbitar om deras verklighet. Jag fick veta att det finns en vaccinationscentral som uppstår en dag i månaden eller var det veckan. Jag fick veta att att man besöker en helig man som ger en en amulett när läkaren inte förmår längre. Jag fick veta att byn inte har sophämtning och att parken på andra sidan gatan är privat. Fast alla pojkar hade ju varait där i massor och först när flickorna ville flyga drake där blev det ett himla halllå.   Jag berättade för flickorna att de för tre år  sedan inte ville gå i skolan när jag frågade, inte såg någon större vits med det. Nu verkar alla vilja gå. Tyvärr har många slutat för så många år sedan att det är mkt svårt att hoppa på igen. Vi uppmanade dem att satsa lite pengar på att få undervisning av flickan som har gått längst i skola och som vill bli lärare. Ibland ser vi skolflickor hemma och frågar varför. -Vi kunde inte betala förra tvåmånadersperioden och då blir man utkickad i slutet av nästa månad. En annan kunde inte gå för att skoluniformen inte var ren. Hon har bara en alltså. Vi uppmanar härmed intresserade att stödja några av de äldre flickorna så att de får gå klart skolan. En familj till exempel har 5 döttrar. Nu måste ngn sluta pga pengabrist. Titta på vår hemsida www.mahila.se. Du som stödjer en äldre flicka får namnet på henne. Men vad vill de själva med vår grupp? Jo de vill fara på fler utflyckter. Till Jodphur, tlll Pushkar, Delhi........ De vill se världen.

söndag 17 februari 2013

Pic-nic bilder. Girls on pic-nic and made pictures of it.








Jag har aldrig sett uttrycket "kalvar på grönbete" så väl illustrerat som av flickorna när vi kom ut till de mjuka dynerna. Skorna av, upp och ner, hit och dit bland sanddyner, massor med kameler, turister och romska hårdsminkade flickor som ville dansa för oss. Alla våra flickor fick rida kamel för en billig peng. Hur förhandlingen gick till? Kamelföraren säger
- Rid en tur mot pakistanska gränsen ditåt, 100 rupier, och pekar vart som helst.
 - Pakistan ligger ju åt andra hållet, säger vi och då förstår han vi är från trakten och priset blir ngt helt annat, 10 R. Kvällen avslutas med en musik- och dansföreställning på en scen med turisttält runt. Vi publik får te och snacks och vid sista dansnumret tar tjejerna dansgolvet i besittning samtidigt med danserskan.

En kall regnig kväll

Vad gör man inte en regnig kall kväll i en mörk ökenstad där men just åkt hem från en eldningskväll under stjärnorna med tillhörande övernattning i blött tippitält? Jo man skriver en blogg. Vid min lilla kycklingmiddag på närbeläget hotell hade jag också kunnat stanna på taket och titta på stjärnorna och övernatta i ett Fint rum för att slippa gå hem de 50 metrarna. Det var hotellägaren, dessutom en släkting till en god vän som generöst erbjöd detta. Mitt påpekande att stjärnorna inte syntes bet ej på mannens svada om sitt varma hjärta.. Å nej då han var inte gift. Regn igen alltså. Groparna i det väglösa landskapet blänker, stadens gator blir till floder istället för de vanliga slöseriöversvämningarna. Hundarna har till stor glädje tagit skydd och nafsar en inte i vadorna. Alla omsorgsfulla madrasser som möblerar takterrasserna får snabbt slitas in någonstans. Elen kommer och går. Jag fick mej en svängom med nyaste städpojken, 11 år, när jag återvände från öknen. Vi blåste upp ballonger och dekorerade taket. Nästa gång jag smög över terrassen för att hitta uppkoppling hade småpojkarna somnat på den återuppburna madrassen bland fuktiga täcken. Många föräldrar ser ett jobb som städpojke på hotell som början på en lyckad karriär i turistnäringen. De här små pojkarna gör det med stor glädje och energi. På morronen är deras uppgift att sopa och elda i varmvattenberedaren. Sedan asas skurhinken fram för rumstädning.

torsdag 7 februari 2013

Pojkgrupp i öknen

Nu har en pojkgrupp formats på 20 st mellan 10 och 18 år. Cricketutrustning införskaffats och en lös planläggning för hela året gjorts med unge Muktiar, socialarbetare på SKSS. Första mötet fick de presentera sej och sina familjer när vi satt på läktaren på den gigantiska arenan som används bara till ökenfestivalen.Två utomstående grabbar ville också synas och red på hästar gång på gång just där vi satt.
Söndagen efter hade vi ett nytt möte då på det sanslöst dammiga taket till SKSS kontor. 20 par lysande ögon som accepterar vad vi hittar på. Denna gång höll jag i teckningsövningar. Två grupper skulle teckna vad flickor och kvinnor gör för arbete hemma. Det var mycket och det var lätt. De två andra grupperna skulle teckna vad pojkar och män gör hemma. Det var betydligt svårare. Endast tre lyckades med vattning, takreparation och alkoholdrickande. De andra beskrev vad män arbetar och leker med utanför hemmet. Vilket bekräftar vad vi ser överallt. Män utan hemmahörighet i sina hem. De gör sina affärer och torgen till sina vardagsrum där de träffar andra män. -Män vilar efter jobbet sa jag - När vilar kvinnor? - När de går och lägger sej kom det blixtsnabbt. Vår och även socialarbetarnas vision är att få till en medvetenhet hos pojkarna om att de kan dra ett litet och tungt strå till stacken så kanske de blir lite mindre hemlösa och mer ansvarstagande i sina hem på det att de kanske inte kommer att supa så mycket som gifta män.

lördag 2 februari 2013

Mahila. Girls pictures about illnesses. Bilder om sjukdom och skador.

Mayas bild om en bilolycka
En sjukling blir ompysslad hemma.
En ambulans i indiska flaggans färger kommer till sjukhuset.
Manju berättar om sjuk pojke hemma med mediciner brevid sej, flicka som skadat armen och barn som får dropp.
Poonam har gjort närbilder från sjukhuset.