Flickorna broderar

Broderi for grannbarnen

Vi var hembjudna paa middag hos grannen till hotellet. Eller musiker-familjen vars mark hotellet staar paa. Fick grova goda chapati med stark gronsaksrora. Fick hora att stora flickan Sarupki 12 aar ska jobba hemma nu ooch inte gaa i skolan. Lilla flickan Rajsa 10 aar hade fatt stryk av lararen och vill inte gaa dit mer. Nu tanker jag teckna och brodera med dem. Faar se om det gaar hem.

Jobbet

Ett upp och nervant handfat funkar bra som teckningunderlag nar man inte har ett bord.

Flickorna i byn har fatt sin forsta teckningsuppgift, Mat och kok. De blev inte sarskilt innehallsrika. Baklaxa till naste dag. Daa blev det mycket intressantare bilder.

Jag visar bilder fraan forra aarets arbete och fraan mitt arbete och familj hemma for Kulwinder, socialarbetaren, tolken.

Ankomst

What a day! Den första dagen i Jaisalmer. Vi anlände med tåg som kom i tid och blev mötta på stationen av Roja från hotellet, som fyllde jeepen med turister. Efter tågresan som var lyxigare och lugnare än vanligt, i 4 pers kupé med väldigt täta fönster, som dock hade börjat med att vi hoppade på tåget i farten, långsam fart. Av en järnvägstjänsteman på turistbyrå hade vi fått veta att tåget skulle avgå försenat vilket alltså inte stämde, hepp.
Inte fanns de rummen vi hade bokat men välkomnandet var överväldigande. Kramar och glada leenden och en vägg på hotellet hade fått permanenta inramninger till mina teckningar jag gjorde förra året. Wow. Snirkliga relieffer av lera, ko-och hästskit med speglar och med en plexiglasskiva för teckningen.
Simkortet jag fått överta funkade inte så jag fick skjuss till socialabetarnas kontor där de inte var (lördag). Chauffören ringde dem hem och chefen kom med sin chaufför i ny bil och hämtade mej. Ett litet planeringsmöte i deras fräscha hus, typ liet radhus, som de hyr av en polis. Blev körd tillbaka.
Paa kvallen blev kamraten hundbiten. Detta hander ofta nufortiden. Hotellet har nu skaffat kappar att laana.

Köra bil i Zimbabwe

Annat är det att köra här hemma mot Harare; Upplysta gator så att man ser avfarterna, fil och mittenmarkeringar i gatorna underlättar ju otroligt. Men så sitter man och famlar efter växelspaken igen - på fel sida - lära högertrafik igen. I Harare fanns nu nästan bara gatubelysning utanför presidentpalatset. Och även där det finns var det oftast släckt p.g. av strömavbrott.

PENGAR

Kommit hem igen. Handlar och får växelpengar tillbaka. I Zimbabwe finns det ingen växel på 1usdollar. Åker man minibuss kostar den en halv dollar och man uppmanas att betala två o två. Har man ingen kompis försöker man hitta nån med växel dvs 5 Rand. I townshippen används rand som betalningsmedel eftersom man handlar grönsakerna, chipsen, tvålen i olika gatustånd och de är oerhört mycket billigare där. Vid gränstrakterna till andra länder används grannlandets valuta. På bussen kan man få 30 st 50miljoners zimdollar tillbaka. De kan bara användas för en ny tur med minibuss. I affärerna får man ett tillgodokvitto på restbeloppet vilket innebär att man måste handla där en gång till. Eller så går man in i affären igen för att tex hitta några bananer eller tomater för passande belopp. Varorna måste dessutom vägas och etiketteras av en särskilt vågnisse. Då får snabbköpskassekön vänta. Det snabbaste och enklaste växelbeloppet är godis och kulspetspennor som finns i stor mängd vid kassorna. Min finaste växel var EN vindruva i plastpåse med etikett. Ingen skrattade åt det.

Utställning i framtiden

En halvtimme innan färden till flyget gick jag till The National Gallery för att fråga om vi kan få ställa ut mitt projekts resultat. Inte var direktören ledig på studs. Jag förklarade ärendet för en sekreterare. Väntade och trampade runt. Jo, så blev hon ledig, Mrs Sibanda.
- Ja, det låter verkligen bra. Vi har just svårt att göra utställningar som har anknytning till publiken här, som har med deras egen verklighet att göra. Det har ju detta.
Tidigare, för så där 15 år sedan hade galleriet nära kontakt med kulturhuset i Stockholm. Sida hade något kulturprojekt. De Nordiska länderna har stöttat oss mycket förr.
Hon lät mycket uppskattande över utställningsidén.


Här är jag med ett av mina intervjuoffer på Galleriets gård