Socialarbetarkompisen, 32 arig kvinna, var på annan plats och idkade valarbete i november nar vi skulle träffat henne. Hon hade där traffat pa en trevlig ung man som hon tyckte kunde passa hennes syster. Hon fragade vilken kast han tillhör och det vara samma som hennes. Hon fragade om han var gift. Det var han inte men ville bli. Så kontakt togs mellan släkterna och den 3dje jan kom hans släkt till hennes for att titta pa flickan. Släkterna sågs i templet och de unga tu fick 10 min att förhöra sej om varandra. Då gick kompisen in och fick jakande svar från båda att de ville gifta sej med varandra. Sen festades det och byttes ringar.
Nu har hon en syster till som måste giftas bort - sen kan hon själv skilja sej.
Nu har hon en syster till som måste giftas bort - sen kan hon själv skilja sej.
1 kommentar:
Hej Britta!
Längtar du efter en syster som kan hjälpa dig?
Nu följer en kopia på brev som jag skrev nyss till er båda på Elsas blogg.Du har ju en så fin blogg också med underbara bilder så du får ha en egen kommentar, men jag är lite lat.
När jag bläddrar i era bilder är det som bommor och fjärilar som flyger förbi. Tänk om vi kunde ha lite vackrare kläder här i Sverige. Vi har verkligen en torftig klädkultur, gråtrist,glädjedämpande. Men det har väl med vädret och naturen att göra. På sommaren har folk ju i alla fall lite färggladare kläder.
I alla fall hoppas jag att det fortfarande går bra för er och att ni har hälsan.
Håkan och jag har haft en lugn jul och en nyårsvistelse i Skärkäll med lite knytkalas och fantastisk stjärnhimmel. Och klättring i isiga berg med utsikt över det kalla blåa havet.Varit förkylda och läst flera uppskakande böcker, senats Svart Jord av Gunnar Lindstedt om matsituationen i världen, mycket bra. Ja, vi lever verkligen i en förnekelsekultur, det inser man de få ögonblick man är vaken.
Men ni gör ju något! Tack för det.
När kommer ni hem?
Kramar från Lena
Skicka en kommentar