Ny hemsida

Vi, organisationen Mahilas vänner, har en ny hemsida www.mahila.se med webshopsom det så fint heter på svenska Du kan köpa flickbroderier för 350 kr och vattenbärerskor för 300 kr där.

Utställning och extra föredrag

På Frölunda Kulturhus i Gågatan pågår utställningen BRODERIER FÖR LIVET OM LIVET 29 september - 21 oktober Vernissage kl 14-16 den 29 sept Lördagen den 13 oktober kl 14 föreläser jag om Broderade bilder i öknen. I närheten av palats längs en gammal sidenväg ligger byn Bhilon ki Basti där Elsa Agelii och jag broderar med kvinnor och flickor varje vinter.

Vad såg du på museerna

Jag upptäckte att flickorna i byn 2 km från den gamla världsarvsutnämnda borgen med palats aldrig hade varit där i den gamla staden. Vi hyrde bussar och for dit med 40 flickor. Först såg vi palatsmuseet och sedan besökte vi det lilla stadsmuseet nere i nyare staden........Här ser du några av deras bilder de gjorde efter besöket..........På Palatsmuseet finns vapen, gamla mynt, porträtt av maharajor,flotta dagsängar, bärstol. På stadsmuseet finns husgeråd och dockor.

Slutkläm Rajasthan

Ett broderi om utflyckten till fortet och palats-museet

Filmar-Frida och jag gjorde ett sista snack med indiska kollegan Kulvinder som varit med från starten 2008. ............... -Vad har detta fleråriga broderande med flickorna lett till? .................. -Jag ser stora förändringar hos flickorna. Från att komma till träffarna okammade och illa klädda kommer de oftare välvårdade. I början vågade de knappt svara på frågor från oss. Nu berättar de långa saker om sina bilder och de vågar be mej att fråga dej, Britta mam, det ena o det andra. De har fått ett språk alltså, de kommer att bli modigare och tuffare gifta kvinnor/mödrar. De kommer att ge sej själva och sina barn bättre hälsa. De kommer att kunna argumentera med sina män och svärfamiljer. För att inte tala om stoltheten att tjäna pengar som de oftast ger till sina mödrar. För kvinnorna/ mödrarna som tjänar pengar på vattenbärerskorna betyder det mycket att få egna pengar att disponera över. I normala fall behöver en gift husmor be ca 5 personer om lov till lite pengar, svärföräldrarna, mannen och hans bröder. Att utan dividerande kunna köpa sej smink, smycken och tyg till kläder är helt enkelt gött.

Sen har ju broderierna utvecklats massor. Här har Poonam broderat sin framtidsdröm; att få bli skräddare. Överst syns den tvådelade berättelsen från förra årets resa till Tilonia, ett barfota college för oskolade kvinnor från hela världen.

Ja, herregud en pojkgrupp startade vi också, på försök en månad. En kväll i veckan. Datorkunskap med dold agenda att prata om pojkars roll i familjen. Här är läraren Maknaram med Kulvinder. M hade själv identifierat 15 pojkar som har stödbehov, mkt drickande pappor etc. Detta är ett resultat av samtalen med kvinnorna som beskrev sina män som icke involverade i familjen förutom att tjäna pengar till den. De tycker sedan de är värda att dricka resten av tiden. Som det är nu får pojkar leka medan flickor sköter hushållet efter skolan.

Studiebesök på stadens museer

För en vecka sedan var det heta sandstormar, som en varmvindsfläkt. Nu är det kalla mornar igen. Mycket märkligt. På med yllesjalar och jackor till middagen och morgonmjölkningen för dem som gör det. För mej blev det några lediga dagar när arbetskamraten Kulwinder åkte till sjuke pappa och sen har det varit 3 dars helg, Holy. Då slänger man färg på varandra, mest barnen och männen super. Alla affärer höll stängt en dag och det var lugnt att gå basargatan upp med alla färgrester på marken. Men jobb var planerade när K for iväg; vi skulle ta alla 30 flickor från broderigrupperna och de 10 flickor som varit med tidigare till palatsets museum i fortet. När jag hade berättat för dem om min utflyckt till konstskolan i Baroda; vad är ett universitet,vad gör man där- ungefär det vi gör här i broderiskolan, förstod jag att de inte varit på museet 2 km bort som ligger i ett världsdarv. Det visade sej att de inte varit inne i gamla staden överhuvud taget. Så det hyrdes bussar och flickorna var uppklädda. Men då fick en annan socialarbetare hoppa in alltså. En som just inte pratar engelska. Herregud det blev helt kaotiskt. Inte hade tjejerna ätit innan heller. De som inte går i skolan äter inte frukost har jag fått lära mej nu. De dricker bara te eller mjölk på morronen. Jag hade bett socialarbetaren boka en guide på museet men det var inte gjort. Han sa han skulle berätta men rusade genom rummen istället. Jag fick stoppat honom och lyckades hitta en guide och flickorna lyssnade. När vi ändå var i stan var det ju lika bra att ta dem till Thar Heritagemuseet också. Så de får se vanligt folks historia och grundaren Laxmi Khatri berättade. Det mest lockande där var marionettdockorna som flera av dem köpte. Men hälften lyssnade även hungrigt på hans berättelser om verktyg, stenar, husgeråd och opiumatiraljer. Fyra flickor skrev vackert i museets gästbok. Sen var det stora klivet ner till torget med frukt- och glass-stånden innan de pressades in i bussarna och sjungandes åkte hem. Efteråt snickrade Laxmi och jag ihop en artikel om studiebesöken som han skrev på hindi och blev publicerad i flera tidningar. Även han, museigrundaren fick sej en tankeställare om att att hans museum är värt att besökas av traktens barn, inte bara turister. Nu broderar de bilder med minnen från studiebesöken. Till starten av den uppgiften fick jag ragga upp den pigge riksha-föraren som är kompis med hotellet och kan prata engelska. Han var en jättebra tolk. Men först hade jag försökt starta den uppgiften med icke språkkunnige....

Plötslig hetta och finfin utställning

Kom ju på att varken flickorna eller deras släktingar ser vad de skapat, i samlad form. Socialarbetarna skulle dessutom få studiebesok av studenter från Bikaner så vi tvättade o strök de 3 omgångar broderier flickorna hittills gjort och hängde upp de fina bokstäverna med bildbroderier som kvinnorna gjort. Bilbroderier om framtidsdrömmar, om vattenanvändning och om ökenfestivalen. Chefen tillverkade en liten artikel som kom i tidningarna. För flickorna blev det en kick - att se sina bilder samlat på långa linor på en liten gård: som festival sa de och började leka olika lekar och till slut bad mej dansa med dem.

Ett tema var ökenfestivlen som nyss passerade. Då har man dragkamp mellan utlänningar och Jaisalmerbor. Där finns ett Pariserhjul och man köper ballonger. Det tavlas även i att bära vattenkärl på huvudet.

Baroda i Guijarat

Några dagar i Baroda som igger i Gujuratstaten, 6 tim norr om Bombay. Baroda hade en socialt medveten maharja för 100 år sedan. Han byggde skolor och sjukhus åt folketoch startade universitetet som är stort i förhållande till staden. Man ska strax fira honom i staden. Han anställde också målaren Ravi Varma som hade lärt sej oljemåleri av engelsmännen men kombinerade den kunskapen med stilen från det indiska gamla - miniatyrena. Han målade naturligtvis maharajans släktingar men också gudasagorna som han klädde i den tidens mode. De bilderna trycktes, blev mycket populära och var mans egendom. Här kan man gå på gatorna och ingen frågar var man kommer ifrån. I affärerna hälsar de knappast och tjatar inte på en. Mycket annorlunda mot i turiststaden Jaisalmer. Idag köpte jag en kurta, tunika, ibörjan av promenaden och när jag senare kom förbi igen hade ägaren återvänt och förstått att hans anställde hade tagit för mycket betalt och jag fick50R tillbaka. Annars har jag häckat på Universitets Fine Art avdelning där min gamle kompis Sashi, från 80-talet som utbytesstudent i Sverige, är lärare. Jag höll en liten föreläsning om min konst där igår. Idag har jag varit i hans glasverkstad med gigantisk ugn för planglas. Han har gjort en utsmyckning, ej glas, på den sprillans nya tunnelbanestationen vid New Delhi järnvägsstationen. Linjen går ut till flygplatsen och man ska kunna checka in redan på tunnelbanestationen. Här i Guijarat är alkohol förbjudet efter Gandhis vilja. Men staten vill ju att multinationella företag ska trivas här, så de får särslilt alkoholtillstånd. Även en privatperson kan få det - om en lakare ordinerar det. Alltså kan man muta en läkare med så där 35000R så blir man ordinerad. Privata klubbar efter engelsk modell kan också få det. Även jag en vanlig utlänning eller ngn fr en annan stat kan få ett tillstånd på flygplatsen. Hepp. Alltså finns det en stor svart marknad med alkohol och många som tjänar på det. På de multinationella företagens fester bjuds det alkohol men man är tvungen att skriva skyltar som meddelar att inga guijeratier får dricka. Visst tror man att de följer det rådet! Annan ny kunskap: Surat som ligger söder om Bombay är en enorm industristad. Staden var centrum för textilhandeln på 1500talet. Nu är det diamantslipning som sysselsätter 100000-tals arbetare. Just nu har de fått kontrakt på billiga diamanter från Zimbabwe som kommer ge 60000 nya jobb- sk blodsdiamanter.

Fortsatt kallt men produktivt

Sita som inte gar i skolan maste skota hushallet eftersom mamman ar enka








Nu har vi kommit igang med 2 grupper. Saa underbart att orka prata med alla i en grupp. Omgangen med drommar har levererats, tvattats och hanger pa tork. Ser jattebra ut. Manga har verkligen blivit battre pa att brodera och kombinera farger.
Nu haller de pa med temat Festival. Nagra har aldrig varit paa den fast det ar endast 2 km bort. En ny flicka med sociala behov dok upp: bor hos slaktingar som slar henne och sa hon inte har vanner att prata m som kunnat beratta vad som sker pa en festival.
I morse nar jag hangde broderierna pa tork kom jag pa att varken deras kamrater eller slaktingarna far se broderierna i fardigt skick och sen forsvinner de ju t Sverige. Vill darfor gora en utstallning i byn innan jag far hem.

Flickbroderierna blir bättre o bättre

Två veckor hemmifrån och småstadslivet bland palatsliknande hus blandat med med enklare boningar med grästak och kvinnor klädda som prinsessor känns redan normalt. För första gången får vi uppleva ökenfestivalen som folk pratat så entusiastiskt om. Paraden genom stadens smala gränder innehöll krigare med sablar och gigantiska skägg på kameler, kvinnor i nya prinsessklänningar med husgeråd på huvudet, småflickor med målade mustascher, dansande män i kvinnokläder och gruppen vanliga män som strax skulle tävla i Mr Desert – om vem som har den största och vackraste mustaschen. Kamelerna med sina överlägsna blickar och utflytande fötter är nog häftigast. Men också allvaret hos mänskorna som deltar.. I morgon ska vi se kamelrejset. I dag har jag ryggskott.

Flickgruppen ska utvidgas och bli två stycken. Jag orkar inte prata om 35 bilder med hjälp av tolk och hålla kvar koncentrationen hos publiken där småsyskon hänger och mammor står i bakgrunden och undrar varför deras flicka inte får vara med. Nu vill vi få med de som inte går i vanlig skola. De kan vi träffa på andra tider än söndagar nämligen.
Flickorna fick välja ämne själva denna gången. Då ville någon göra drömmar. Något de starkt refuserade för två år sedan. Det blev drömmar om stort hus, om att ha många kläder, om att resa, om att flyga i flygplan och det blev drömmar om yrken där lärare och artist var vanligast, men även läkare och polis