Två veckor hemmifrån och småstadslivet bland palatsliknande hus blandat med med enklare boningar med grästak och kvinnor klädda som prinsessor känns redan normalt. För första gången får vi uppleva ökenfestivalen som folk pratat så entusiastiskt om. Paraden genom stadens smala gränder innehöll krigare med sablar och gigantiska skägg på kameler, kvinnor i nya prinsessklänningar med husgeråd på huvudet, småflickor med målade mustascher, dansande män i kvinnokläder och gruppen vanliga män som strax skulle tävla i Mr Desert – om vem som har den största och vackraste mustaschen. Kamelerna med sina överlägsna blickar och utflytande fötter är nog häftigast. Men också allvaret hos mänskorna som deltar.. I morgon ska vi se kamelrejset. I dag har jag ryggskott.
Flickgruppen ska utvidgas och bli två stycken. Jag orkar inte prata om 35 bilder med hjälp av tolk och hålla kvar koncentrationen hos publiken där småsyskon hänger och mammor står i bakgrunden och undrar varför deras flicka inte får vara med. Nu vill vi få med de som inte går i vanlig skola. De kan vi träffa på andra tider än söndagar nämligen.
Flickorna fick välja ämne själva denna gången. Då ville någon göra drömmar. Något de starkt refuserade för två år sedan. Det blev drömmar om stort hus, om att ha många kläder, om att resa, om att flyga i flygplan och det blev drömmar om yrken där lärare och artist var vanligast, men även läkare och polis
1 kommentar:
Hej Britta! Det verkar kul med ökenfestival. Vem vill inte sno runt Mr Deserts mustasch.
Skicka en kommentar