Vid snabbmatkiosken träffade vi sjalförsäljaren från Kashmir. Jo vi köpte varsinn
|
Alla sorters hibiskus måste prövas som hårsmycke |
Bryggorna är mkt privata |
Spriten var både god och vacker |
Grannen binder kvastar och rep av palmblad |
Våra sopor på stuprännan |
I vinden dinglar de som stora kokonger.
Staden klättrar brant uppåt sluttningarna och man förstår att bilen blivit en välsignelse för att orka uppåt och förarna slingrar sej skickligt runt i de smala gatorna. Förarna är ofta korta seniga äldre mänskor. Jag med mina 173 cm nådde över de flesta märkte jag i postkön. Där finns alltså fortfarande postkontor. Där man verkade surra lite med varje kund också.
Räckena är viktiga |
kommunalhuset var en gång kloster en bit utanför stan |
fortsättning följer
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar