INTERNETTCAFE i indisk stad

Nu måste man skriva in sitt passnr och cafeet tar passkopia for att få mejla här i Delhi pga blasten i Bombay!! Jag ser många militärer på gatorna. De väntar nya dåd den 26 jan, nationaldag m parader.
Annars har det varit en speciell upplevelse att sitta på internettcafeer. Caféeägarna är nämligen väldigt alerta och kan hjälpa kunderna med allehanda saker. För oss tar de in foton fr kameran och förminsker bilderna vi vill lägga in i bloggen och för andra läser de mottagna e-brev och skriver det svar som kunden ber om. Flera kärleksbrev har jag lyssnat på och förundrat mej över hur öppet folk visar sina liv. Inte en en krusning på munnen hos caféeägaren när han lyssnar och skriver.

HEMRESA
Jo nu skulle man vilja ga o dra lite o bara njuta av framgången, teckna lite. Sa svårt att hålla kvar stämningarna när man kommer hem. Det blev ett stort äventyr. Hur ska jag klara mej utan en skock beundrare varje morron när jag äter frukost på takterassen? Inte höra barn och killingskrik, trum- eller flöjtspel om morronen. Utan alla anrop fran affärsinnehavarna om att få mitt sällskap på en testund? Inte måste jag ga ut pa Kabelgatan med ett fat mat till kon som kommer hemlullande pa kvällen. Inte heller ta ut min lilla stol till kon och skaffa dagens mjölk och smör.

Snart slut

Motet med tjejgruppen i byn efter utstallningen var ljuvlig. Plotsligt var de forsynta flickorna glada och pratsamma. Jag sag ngn ta den broschyr vi gjort pa engelska o hindi, lasa och stolt visa upp for kamraterna. Den hade rakat komma med och jag forstod det hisnande i beviset pa att DE gjort utstallning och att de kunde lasa den, som inte deras mammor kan. Jag hade givit dem en ny teckningsuppgift pa temat hur ser det ut i skolan och vad leker ni pa rasterna eller hemma. Medan teckningarna strommade in forsokte Elsa halla mote med kvinnorna. Rosten lat latt desperat for det anlande nya intresserade kvinnor som skulle prata daligt om de inte fick vara med i broderiklubben. Else gav aven hon en teckningsuppgift som det alls inte gick att prata om. Ha bildgenomgang med 25 kvinnor som inte gatt i skolan och lart sej att det ar lattare om en i taget pratar funkar bara inte. Sjalv bollade jag med tjejerna, hoppade kraka och annat skoj trams som de antligen hangde med pa. Sen pratade vi om teckningarna som vi tejpat upp pa en hyddorr. Denna gang med en av pojkarna fran hotellet som tolk eftersom vara sosialarbetarkompisar plotsligen blivit kallade till en annan stad. Han visade sej kanna folk sen tidigare och vara yngre an de flesta kvinnorna sa att de inte behover besloja sej for honom. Han var kanonbra tolk.
Se aven Elsas berattelse om UTSTALLNINGEN

Arrangerat äktenskap

Socialarbetarkompisen, 32 arig kvinna, var på annan plats och idkade valarbete i november nar vi skulle träffat henne. Hon hade där traffat pa en trevlig ung man som hon tyckte kunde passa hennes syster. Hon fragade vilken kast han tillhör och det vara samma som hennes. Hon fragade om han var gift. Det var han inte men ville bli. Så kontakt togs mellan släkterna och den 3dje jan kom hans släkt till hennes for att titta pa flickan. Släkterna sågs i templet och de unga tu fick 10 min att förhöra sej om varandra. Då gick kompisen in och fick jakande svar från båda att de ville gifta sej med varandra. Sen festades det och byttes ringar.
Nu har hon en syster till som måste giftas bort - sen kan hon själv skilja sej.

GOTT NYTT AR

Nyarsdag flog jag drake med barnen runt hotellet

NYARSFEST

Nyarsfest pa landet i ekobyn Manupia.

Sex turister betalade barbeque, 4 musiker, jeeptur dit, sovande i hyddor. Ett litet fyrverkeri som smallde av kl 11 utan forvarning ingick ocksa. Ganska otroligt. Elsa och jag red kamel en timme dit fran ruinbyn Kuldera. Fantastisk mat, dans i sanden till musikernas ofortrottliga sangberattelser som traderats i 100-tals ar. Om otrogen prins, om hur man gor sprit....... Kocken som syns uppflugen pa ugnen med pannlampa fr Claes Olsson drack ur kopespriten och fick skickas hem. Men maten var fardigt innan. Det var hemmahotellet som ordnade. Tyvarr var inte hela personalstyrkan som borjar kannas som familj dar. De servade hotellet.

STADEN med sin borgmur och rikemanspalats sk Haweli

Tjejernas broderier pa temat leksak blev mycket mer. Alvarsamt och nyfiket lyssnar de och broderar.

Nu har en grupp kvinnor fran byn borjat ta sej till kontoret i stan, ca 2 km bort, for traning ostorda av barnen i byn. Sen ar det meningen att de ska formedla kunskaperna hemma i byn.Ta med sej garn och nya tyger med figurer att brodera.

En ljudbetraktelse

Vid 6-tiden borjar personalen gasta, smaprata, hugga ved, pumpa vatten fran nedre cisternen till ovre och dra stolar over golv. Veden behovs for att koka varmvatten. Manniskors normala tonlage skulle vi kalla ilsket. Da stoppar jag i oronpropparna och somnar om. Vid finvader kvittrar faglarna vid uppstigandet till takterrassen for en kylig morronstund. Nagon trummar lite, en annan provar kastanjetterna. Langs den 1/2 timmes vandringen till jobbet genom stan tjoar ungarna hallo, ber uppfordrande om en rupie, skolpenna och choklad. Uppenbarligen har turister givit dem det. Handlarna som ar manga, sager excuse me lika uppfordrande och "have a look in my sopp". Alltmedan motorcyklister i strid strom genom granderna som ar trangre an Gamla Stans, tutar for att meddela sin ankomst och fa folk och kor att flytta pa sej. Det ar av motorcyklarnas antal att doma en valmaende stad. Hundars skallande och valpar som skriker som stuckna grisar nar de trakaseras okar ljudnivan. Korna later forhallndevis lite. Ett och annat raamande. Pa kvallen tillbaka pa hotellet spelas musik for det ligger ju pa musikernas berg. I borjan var vi overfortjusta, nu kan vi latarna. Pa natten grater smabarnen i hyddan brevid. Annars ar detta en tyst period- just inga brollopsfester som spelar senaste slagdangorna fran hogtalare pa taket i 14 dagar runt brollopet. Mer forsynta religiosa sanger hors.
Tagets anlandande till stan tutas 4 ggr/dag. I ostra stadsdelen hors minaretutroparen.
Ovan daer visar flygvapnet musklerna i sina flygmaskiner minst 3 ggr/dag.
Och inte en enda sliten jullaat har vi hort, som ni har gjort hemma i affarerna.
GOD JUL

Regn och kyla

Borgen i graadis.

Hos antiksamlaren, en lagom kvallstur i vinterdott samhalle.

Den andra gruppen vi bestamde att inte jobba med. Efter fragan Hur manga ggr maste ni hamta vatten/dag.

-10 ggr/dag sa de.

- oj,oj,oj sa vi och berattade hur vi bar vatten forr i Sverige men nu har kranar.

- Det har ju vi ocksaa.

Varje familj har kran for kopevattnet som kommer med traktor och fyller deras tankar.

Elsa och counterpart Kolvinder broderar och gor "blueprint"

Det kunde man val inte tanka, regn manga dar i rad, aska och kallt som svensk dalig sommar.

Gar dessutom strommen kan man just inget gora. Rummen ar byggda med mkt smaa fonster for att halla varmen ute och restaurangerna ar alla mer eller mindre utomhus. Elsa knaapar paa med pannlampan, sjalv hade jag till i gar en bra glodlampa.

Vi vandrar en halvtimme till kontoret med socialarbetarna varje morron. Nu ar gatorna ratt sorjiga av komockor och annat skrap. Idag hade vi bestamt att kvinnorna i byn vi till slut bestamt oss foratt jobba med skulle komma till kontoret kl 12. Kl 13 hade ingen kommit, kl 14 ringde de och sa att de vantat pa oss i byn, hoppats att vi skulle komma, vore ju lattare. Vi hade trott att i basta fall kommer det val 8 pers, men nar de val kom var de 32. I det 12 kvm stora rummet hade vi hoppats ha en lugn och koncentred undervisningsstund! De klamde in sej. Nu har en broderiklubb bildats.

Kvinnorna pa vag hem efter motet.

Kocken och jag.

Bildkavalkad

Tjejgrupp i byn

Byggnadsarbetare

Vitloksaffar

Bilar har alldeles for lite tofsar i Sverige

Vanligt hus i Jaisalmer