Prinsfest

Kamraterna gick och la sej. Det är 7 grader kanske. Jag gick upp på takterrassen för att ta min vanliga kvällslov och få dagsrapporter av personalen. Hög musik av harmonium och trummor som oftast. Ovanligt att se ett gäng indiska unga vuxna västerländskt klädda av båda könen. Oj ett gäng medelklassungdomar från Delhi, festandes trodde jag. Musikerna riktade mot dem. Förlovningsfest sa någon. Träffade en av tjejerna utanför köket.
- Det e kallt i kväll.
- Nej inte om man dricker och röker hela tiden. Kom och ta en shott om du vill ha. Var kommer du ifrån?
- Sverige, vi gör broderier i en by. Och du?
- Vi är studenter från Delhi. Men jag kommer härifrån, från Nachana Havelii.
Nachana Havelii ägs av brorsbarn till maharajan. Detta var alltså barn av kungasläkt som ville ha en bra fest på jullovet utanför reglementet i palatset. De hade lagt 1500 rupier för musiken redan innan. Sen gav de frikostigt på traditionellt sätt genom att vifta med sedeln runt huvudena på övriga gäster och sedan sprätta iväg sedlarna med stor vana åt musikernas håll. Och musikanterna var så i gasen att de nästa dag inte mindes den spontant hopsatta låten om grönsaker som blir till barbeqeue. Annars var det bollywoodlåtar, sufisånger och rajastanska klassiker som prinsessfästmannen kunde texten till från början till slut. Personalen var superimpade.
Jag satt i köket och snackade och drack lemmon ginger tea. Sen fick jag mej en shott - ett stort glas whisky. Jag dansade till musiken och fick tjejerna att dansa. Det gladde mej. Annars kände jag mej väldigt mkt som en betraktare av ett medeltida fenomen där musikerna av ödmjukhet klappar prinsen på benen. Det betyder respekt och så hälsar även vanliga ungdomar på sina föräldrar.

Några dar senare träffade jag prinsen på hans egen restaurang och han var riktigt nöjd med festen, bjöd mej att komma på te eller lunch för att befästa denna gemensamma festkväll. Få se om jag hinner.