torsdag 23 februari 2012

Baroda i Guijarat

Några dagar i Baroda som igger i Gujuratstaten, 6 tim norr om Bombay. Baroda hade en socialt medveten maharja för 100 år sedan. Han byggde skolor och sjukhus åt folketoch startade universitetet som är stort i förhållande till staden. Man ska strax fira honom i staden. Han anställde också målaren Ravi Varma som hade lärt sej oljemåleri av engelsmännen men kombinerade den kunskapen med stilen från det indiska gamla - miniatyrena. Han målade naturligtvis maharajans släktingar men också gudasagorna som han klädde i den tidens mode. De bilderna trycktes, blev mycket populära och var mans egendom. Här kan man gå på gatorna och ingen frågar var man kommer ifrån. I affärerna hälsar de knappast och tjatar inte på en. Mycket annorlunda mot i turiststaden Jaisalmer. Idag köpte jag en kurta, tunika, ibörjan av promenaden och när jag senare kom förbi igen hade ägaren återvänt och förstått att hans anställde hade tagit för mycket betalt och jag fick50R tillbaka. Annars har jag häckat på Universitets Fine Art avdelning där min gamle kompis Sashi, från 80-talet som utbytesstudent i Sverige, är lärare. Jag höll en liten föreläsning om min konst där igår. Idag har jag varit i hans glasverkstad med gigantisk ugn för planglas. Han har gjort en utsmyckning, ej glas, på den sprillans nya tunnelbanestationen vid New Delhi järnvägsstationen. Linjen går ut till flygplatsen och man ska kunna checka in redan på tunnelbanestationen. Här i Guijarat är alkohol förbjudet efter Gandhis vilja. Men staten vill ju att multinationella företag ska trivas här, så de får särslilt alkoholtillstånd. Även en privatperson kan få det - om en lakare ordinerar det. Alltså kan man muta en läkare med så där 35000R så blir man ordinerad. Privata klubbar efter engelsk modell kan också få det. Även jag en vanlig utlänning eller ngn fr en annan stat kan få ett tillstånd på flygplatsen. Hepp. Alltså finns det en stor svart marknad med alkohol och många som tjänar på det. På de multinationella företagens fester bjuds det alkohol men man är tvungen att skriva skyltar som meddelar att inga guijeratier får dricka. Visst tror man att de följer det rådet! Annan ny kunskap: Surat som ligger söder om Bombay är en enorm industristad. Staden var centrum för textilhandeln på 1500talet. Nu är det diamantslipning som sysselsätter 100000-tals arbetare. Just nu har de fått kontrakt på billiga diamanter från Zimbabwe som kommer ge 60000 nya jobb- sk blodsdiamanter.

onsdag 15 februari 2012

Fortsatt kallt men produktivt


Sita som inte gar i skolan maste skota hushallet eftersom mamman ar enka








Nu har vi kommit igang med 2 grupper. Saa underbart att orka prata med alla i en grupp. Omgangen med drommar har levererats, tvattats och hanger pa tork. Ser jattebra ut. Manga har verkligen blivit battre pa att brodera och kombinera farger.
Nu haller de pa med temat Festival. Nagra har aldrig varit paa den fast det ar endast 2 km bort. En ny flicka med sociala behov dok upp: bor hos slaktingar som slar henne och sa hon inte har vanner att prata m som kunnat beratta vad som sker pa en festival.
I morse nar jag hangde broderierna pa tork kom jag pa att varken deras kamrater eller slaktingarna far se broderierna i fardigt skick och sen forsvinner de ju t Sverige. Vill darfor gora en utstallning i byn innan jag far hem.

söndag 12 februari 2012

Flickbroderierna blir bättre o bättre






Två veckor hemmifrån och småstadslivet bland palatsliknande hus blandat med med enklare boningar med grästak och kvinnor klädda som prinsessor känns redan normalt. För första gången får vi uppleva ökenfestivalen som folk pratat så entusiastiskt om. Paraden genom stadens smala gränder innehöll krigare med sablar och gigantiska skägg på kameler, kvinnor i nya prinsessklänningar med husgeråd på huvudet, småflickor med målade mustascher, dansande män i kvinnokläder och gruppen vanliga män som strax skulle tävla i Mr Desert – om vem som har den största och vackraste mustaschen. Kamelerna med sina överlägsna blickar och utflytande fötter är nog häftigast. Men också allvaret hos mänskorna som deltar.. I morgon ska vi se kamelrejset. I dag har jag ryggskott.

Flickgruppen ska utvidgas och bli två stycken. Jag orkar inte prata om 35 bilder med hjälp av tolk och hålla kvar koncentrationen hos publiken där småsyskon hänger och mammor står i bakgrunden och undrar varför deras flicka inte får vara med. Nu vill vi få med de som inte går i vanlig skola. De kan vi träffa på andra tider än söndagar nämligen.
Flickorna fick välja ämne själva denna gången. Då ville någon göra drömmar. Något de starkt refuserade för två år sedan. Det blev drömmar om stort hus, om att ha många kläder, om att resa, om att flyga i flygplan och det blev drömmar om yrken där lärare och artist var vanligast, men även läkare och polis