måndag 19 mars 2012

Slutkläm Rajasthan

Ett broderi om utflyckten till fortet och palats-museet
Filmar-Frida och jag gjorde ett sista snack med indiska kollegan Kulvinder som varit med från starten 2008. ............... -Vad har detta fleråriga broderande med flickorna lett till? .................. -Jag ser stora förändringar hos flickorna. Från att komma till träffarna okammade och illa klädda kommer de oftare välvårdade. I början vågade de knappt svara på frågor från oss. Nu berättar de långa saker om sina bilder och de vågar be mej att fråga dej, Britta mam, det ena o det andra. De har fått ett språk alltså, de kommer att bli modigare och tuffare gifta kvinnor/mödrar. De kommer att ge sej själva och sina barn bättre hälsa. De kommer att kunna argumentera med sina män och svärfamiljer. För att inte tala om stoltheten att tjäna pengar som de oftast ger till sina mödrar. För kvinnorna/ mödrarna som tjänar pengar på vattenbärerskorna betyder det mycket att få egna pengar att disponera över. I normala fall behöver en gift husmor be ca 5 personer om lov till lite pengar, svärföräldrarna, mannen och hans bröder. Att utan dividerande kunna köpa sej smink, smycken och tyg till kläder är helt enkelt gött.
Sen har ju broderierna utvecklats massor. Här har Poonam broderat sin framtidsdröm; att få bli skräddare. Överst syns den tvådelade berättelsen från förra årets resa till Tilonia, ett barfota college för oskolade kvinnor från hela världen.
Ja, herregud en pojkgrupp startade vi också, på försök en månad. En kväll i veckan. Datorkunskap med dold agenda att prata om pojkars roll i familjen. Här är läraren Maknaram med Kulvinder. M hade själv identifierat 15 pojkar som har stödbehov, mkt drickande pappor etc. Detta är ett resultat av samtalen med kvinnorna som beskrev sina män som icke involverade i familjen förutom att tjäna pengar till den. De tycker sedan de är värda att dricka resten av tiden. Som det är nu får pojkar leka medan flickor sköter hushållet efter skolan.

lördag 10 mars 2012

Studiebesök på stadens museer

För en vecka sedan var det heta sandstormar, som en varmvindsfläkt. Nu är det kalla mornar igen. Mycket märkligt. På med yllesjalar och jackor till middagen och morgonmjölkningen för dem som gör det. För mej blev det några lediga dagar när arbetskamraten Kulwinder åkte till sjuke pappa och sen har det varit 3 dars helg, Holy. Då slänger man färg på varandra, mest barnen och männen super. Alla affärer höll stängt en dag och det var lugnt att gå basargatan upp med alla färgrester på marken. Men jobb var planerade när K for iväg; vi skulle ta alla 30 flickor från broderigrupperna och de 10 flickor som varit med tidigare till palatsets museum i fortet. När jag hade berättat för dem om min utflyckt till konstskolan i Baroda; vad är ett universitet,vad gör man där- ungefär det vi gör här i broderiskolan, förstod jag att de inte varit på museet 2 km bort som ligger i ett världsdarv. Det visade sej att de inte varit inne i gamla staden överhuvud taget. Så det hyrdes bussar och flickorna var uppklädda. Men då fick en annan socialarbetare hoppa in alltså. En som just inte pratar engelska. Herregud det blev helt kaotiskt. Inte hade tjejerna ätit innan heller. De som inte går i skolan äter inte frukost har jag fått lära mej nu. De dricker bara te eller mjölk på morronen. Jag hade bett socialarbetaren boka en guide på museet men det var inte gjort. Han sa han skulle berätta men rusade genom rummen istället. Jag fick stoppat honom och lyckades hitta en guide och flickorna lyssnade. När vi ändå var i stan var det ju lika bra att ta dem till Thar Heritagemuseet också. Så de får se vanligt folks historia och grundaren Laxmi Khatri berättade. Det mest lockande där var marionettdockorna som flera av dem köpte. Men hälften lyssnade även hungrigt på hans berättelser om verktyg, stenar, husgeråd och opiumatiraljer. Fyra flickor skrev vackert i museets gästbok. Sen var det stora klivet ner till torget med frukt- och glass-stånden innan de pressades in i bussarna och sjungandes åkte hem. Efteråt snickrade Laxmi och jag ihop en artikel om studiebesöken som han skrev på hindi och blev publicerad i flera tidningar. Även han, museigrundaren fick sej en tankeställare om att att hans museum är värt att besökas av traktens barn, inte bara turister. Nu broderar de bilder med minnen från studiebesöken. Till starten av den uppgiften fick jag ragga upp den pigge riksha-föraren som är kompis med hotellet och kan prata engelska. Han var en jättebra tolk. Men först hade jag försökt starta den uppgiften med icke språkkunnige....

fredag 2 mars 2012

Plötslig hetta och finfin utställning

Kom ju på att varken flickorna eller deras släktingar ser vad de skapat, i samlad form. Socialarbetarna skulle dessutom få studiebesok av studenter från Bikaner så vi tvättade o strök de 3 omgångar broderier flickorna hittills gjort och hängde upp de fina bokstäverna med bildbroderier som kvinnorna gjort. Bilbroderier om framtidsdrömmar, om vattenanvändning och om ökenfestivalen. Chefen tillverkade en liten artikel som kom i tidningarna. För flickorna blev det en kick - att se sina bilder samlat på långa linor på en liten gård: som festival sa de och började leka olika lekar och till slut bad mej dansa med dem.


Ett tema var ökenfestivlen som nyss passerade. Då har man dragkamp mellan utlänningar och Jaisalmerbor. Där finns ett Pariserhjul och man köper ballonger. Det tavlas även i att bära vattenkärl på huvudet.