måndag 19 mars 2012

Slutkläm Rajasthan

Ett broderi om utflyckten till fortet och palats-museet
Filmar-Frida och jag gjorde ett sista snack med indiska kollegan Kulvinder som varit med från starten 2008. ............... -Vad har detta fleråriga broderande med flickorna lett till? .................. -Jag ser stora förändringar hos flickorna. Från att komma till träffarna okammade och illa klädda kommer de oftare välvårdade. I början vågade de knappt svara på frågor från oss. Nu berättar de långa saker om sina bilder och de vågar be mej att fråga dej, Britta mam, det ena o det andra. De har fått ett språk alltså, de kommer att bli modigare och tuffare gifta kvinnor/mödrar. De kommer att ge sej själva och sina barn bättre hälsa. De kommer att kunna argumentera med sina män och svärfamiljer. För att inte tala om stoltheten att tjäna pengar som de oftast ger till sina mödrar. För kvinnorna/ mödrarna som tjänar pengar på vattenbärerskorna betyder det mycket att få egna pengar att disponera över. I normala fall behöver en gift husmor be ca 5 personer om lov till lite pengar, svärföräldrarna, mannen och hans bröder. Att utan dividerande kunna köpa sej smink, smycken och tyg till kläder är helt enkelt gött.
Sen har ju broderierna utvecklats massor. Här har Poonam broderat sin framtidsdröm; att få bli skräddare. Överst syns den tvådelade berättelsen från förra årets resa till Tilonia, ett barfota college för oskolade kvinnor från hela världen.
Ja, herregud en pojkgrupp startade vi också, på försök en månad. En kväll i veckan. Datorkunskap med dold agenda att prata om pojkars roll i familjen. Här är läraren Maknaram med Kulvinder. M hade själv identifierat 15 pojkar som har stödbehov, mkt drickande pappor etc. Detta är ett resultat av samtalen med kvinnorna som beskrev sina män som icke involverade i familjen förutom att tjäna pengar till den. De tycker sedan de är värda att dricka resten av tiden. Som det är nu får pojkar leka medan flickor sköter hushållet efter skolan.

Inga kommentarer: