Vad gör man inte en regnig kall kväll i en mörk ökenstad där men just åkt hem från en eldningskväll under stjärnorna med tillhörande övernattning i blött tippitält? Jo man skriver en blogg. Vid min lilla kycklingmiddag på närbeläget hotell hade jag också kunnat stanna på taket och titta på stjärnorna och övernatta i ett Fint rum för att slippa gå hem de 50 metrarna. Det var hotellägaren, dessutom en släkting till en god vän som generöst erbjöd detta. Mitt påpekande att stjärnorna inte syntes bet ej på mannens svada om sitt varma hjärta.. Å nej då han var inte gift.
Regn igen alltså. Groparna i det väglösa landskapet blänker, stadens gator blir till floder istället för de vanliga slöseriöversvämningarna. Hundarna har till stor glädje tagit skydd och nafsar en inte i vadorna. Alla omsorgsfulla madrasser som möblerar takterrasserna får snabbt slitas in någonstans. Elen kommer och går. Jag fick mej en svängom med nyaste städpojken, 11 år, när jag återvände från öknen. Vi blåste upp ballonger och dekorerade taket. Nästa gång jag smög över terrassen för att hitta uppkoppling hade småpojkarna somnat på den återuppburna madrassen bland fuktiga täcken. Många föräldrar ser ett jobb som städpojke på hotell som början på en lyckad karriär i turistnäringen. De här små pojkarna gör det med stor glädje och energi. På morronen är deras uppgift att sopa och elda i varmvattenberedaren. Sedan asas skurhinken fram för rumstädning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar