Studiebesök på stadens museer

För en vecka sedan var det heta sandstormar, som en varmvindsfläkt. Nu är det kalla mornar igen. Mycket märkligt. På med yllesjalar och jackor till middagen och morgonmjölkningen för dem som gör det. För mej blev det några lediga dagar när arbetskamraten Kulwinder åkte till sjuke pappa och sen har det varit 3 dars helg, Holy. Då slänger man färg på varandra, mest barnen och männen super. Alla affärer höll stängt en dag och det var lugnt att gå basargatan upp med alla färgrester på marken. Men jobb var planerade när K for iväg; vi skulle ta alla 30 flickor från broderigrupperna och de 10 flickor som varit med tidigare till palatsets museum i fortet. När jag hade berättat för dem om min utflyckt till konstskolan i Baroda; vad är ett universitet,vad gör man där- ungefär det vi gör här i broderiskolan, förstod jag att de inte varit på museet 2 km bort som ligger i ett världsdarv. Det visade sej att de inte varit inne i gamla staden överhuvud taget. Så det hyrdes bussar och flickorna var uppklädda. Men då fick en annan socialarbetare hoppa in alltså. En som just inte pratar engelska. Herregud det blev helt kaotiskt. Inte hade tjejerna ätit innan heller. De som inte går i skolan äter inte frukost har jag fått lära mej nu. De dricker bara te eller mjölk på morronen. Jag hade bett socialarbetaren boka en guide på museet men det var inte gjort. Han sa han skulle berätta men rusade genom rummen istället. Jag fick stoppat honom och lyckades hitta en guide och flickorna lyssnade. När vi ändå var i stan var det ju lika bra att ta dem till Thar Heritagemuseet också. Så de får se vanligt folks historia och grundaren Laxmi Khatri berättade. Det mest lockande där var marionettdockorna som flera av dem köpte. Men hälften lyssnade även hungrigt på hans berättelser om verktyg, stenar, husgeråd och opiumatiraljer. Fyra flickor skrev vackert i museets gästbok. Sen var det stora klivet ner till torget med frukt- och glass-stånden innan de pressades in i bussarna och sjungandes åkte hem. Efteråt snickrade Laxmi och jag ihop en artikel om studiebesöken som han skrev på hindi och blev publicerad i flera tidningar. Även han, museigrundaren fick sej en tankeställare om att att hans museum är värt att besökas av traktens barn, inte bara turister. Nu broderar de bilder med minnen från studiebesöken. Till starten av den uppgiften fick jag ragga upp den pigge riksha-föraren som är kompis med hotellet och kan prata engelska. Han var en jättebra tolk. Men först hade jag försökt starta den uppgiften med icke språkkunnige....