Om gårdagens flygning var en katastrof med alla småbarn och sura bröder, arg farbror som sade sej äga parken så var dagens flygning en succé. På morgonen hade vi startat en pojkgrupp som fick spela cricket på en kommunal plan dit de gått själva. Där tänkte vi det blev bra att flyga. Men flickor får ju inte gå så långt själva, 2 km. In med 10 tjejer och oss i två tuck-tuck. Först fick de inte upp drakarna. Storflickorna satt och tittade på. Så kom Kulvinder på att hennes bror brukade sätta svansar på drakarna. Nu blev alla engagerade. Två par lyckades få upp sina riktigt riktigt högt. Det var vilsamt mulet och när jag sprang där i den ljumma luften med hela platta öknen runt oss var jag rätt lycklig. På väg ut fr stadion stannade alla på en bit asfalt. Vad händer?
- De vill dansa, sa K och letade fram musik i telefonen. Så dansades det en stund fortfarande på den ödsliga sportarenan utan störande småsyskon och bröder.
Kulvinder remember her brother use to stick a tail to make it fly better
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar