Sammanfattning av årets arbete i Bilhong ki Basti

Vi hängde årets skörd av broderade bilder

Jag fick små avskedspresenter till öronen

Vi tittade på flera års foton

Hej då! Byns huvudgata

Nu har vissa av dem broderat bilder under kortare perioder i 5 år. Bilderna har utvecklats hos många, några var påhittiga och skickliga redan när de startade. Någon verkar inte tycka det är kul alls. De syr med sybåge mycket koncentrerat och kollar på varandra. De syr ofta på varandras. Genom bilderna får jag fler och fler små pusselbitar om deras verklighet. Jag fick veta att det finns en vaccinationscentral som uppstår en dag i månaden eller var det veckan. Jag fick veta att att man besöker en helig man som ger en en amulett när läkaren inte förmår längre. Jag fick veta att byn inte har sophämtning och att parken på andra sidan gatan är privat. Fast alla pojkar hade ju varait där i massor och först när flickorna ville flyga drake där blev det ett himla halllå.   Jag berättade för flickorna att de för tre år  sedan inte ville gå i skolan när jag frågade, inte såg någon större vits med det. Nu verkar alla vilja gå. Tyvärr har många slutat för så många år sedan att det är mkt svårt att hoppa på igen. Vi uppmanade dem att satsa lite pengar på att få undervisning av flickan som har gått längst i skola och som vill bli lärare. Ibland ser vi skolflickor hemma och frågar varför.
-Vi kunde inte betala förra tvåmånadersperioden och då blir man utkickad i slutet av nästa månad. En annan kunde inte gå för att skoluniformen inte var ren. Hon har bara en alltså. Vi uppmanar härmed intresserade att stödja några av de äldre flickorna så att de får gå klart skolan. En familj till exempel har 5 döttrar. Nu måste ngn sluta pga pengabrist. Titta på vår hemsida www.mahila.se. Du som stödjer en äldre flicka får namnet på henne. Men vad vill de själva med vår grupp? Jo de vill fara på fler utflyckter. Till Jodphur, tlll Pushkar, Delhi........ De vill se världen.