Jaisalmer

Tillbaka i Jaisalmer efter 9 månader. Jag lämnade fina snidade tavelramar som broderier skulle monteras in i och levereras till fina hotellet i juli. Det är fortfarande inte gjort av vår medhjälpare. Varför undrar vi? Något svar kan vi inte få heller eftersom hon är hemma i Punjab och tar hand om sin sjuka pappa och inte har en mobiltelefon där. När jag for i februari tog hon hand om sin sjuka svärmor och kunde inte höra mina instruktioner. De står på ett papper i plåtlådan där hela vår verksamhet förvaras. Kanske kan hon inte läsa och förstå dem. Ramarna ligger helt orörda. Förmodligen ska vi vara glada över att hon i mellantiden lyckats skicka 80 färdigmonterade vattenbärerskor till Sverige. Vi ska försöka hitta en ny kvinna som både kan tala engelska och förstå något om kooperativ och microlån och kan vara tolk och mellanhand. Under tiden får vi väl åka till Punjab och prata med vår medhjälpare. Annars känns det ganska mycket som ett dårhus på hotellet. Vilken dokusåpa det kunde bli. Minsta föräldralösa pojken som bor på hotellet fick 500 R av min resekamrat i februari. De var menade åt skola. Men han köpte rollerblades för dem, hade jättekul ett tag på de knaggliga gatorna innan han bröt benet. Och det så svårt att han opererats 2 ggr och fortfarande inte kan gå.
Två killar har gift sej sedan sist. Den ene 23 blev hemlurad från semestertripp i Goa med holländska flickvännen till en “sjuk” släkting. När han kom hem var hela bröllopet riggat för honom. Flickan kände han sedan tidigare men visste inte att det var henne de valt åt honom. Hon bor fortfarande hemma i sin by och han jobbar här på hotellet. Men han är nöjd och glad och säger att han berättat för frun om sin holländska flickvän och att det är okey för henne. När han är ledig åker han antingen till frun eller till sin egen by.
¬ Skulle hon kunna ha en pojkvän också? frågade jag.
- Javisst, svarade han självklart och avspänt.
En annan av pojkarna skulle ha gift sej men har vägrat. Han har t.o.m. hotat ta livet av sej sa nagon. Brodern sager dock att det var flickans familj som inte gick med pa arrangemanget.
Det skulle ha skett som ett dubbelbröllop samtidigt med systern. Nu gifter sej systern här på hotellet på söndag och vi är inbjudna. En annan av pojkarna som är gift har en relation med en äldre österrikiska som hjälper till att ta hand om hans 3 barn. Hon var deppig hemma och bor här i långa perioder nu, behändigt med pensionen. Frun bor i huset bredvid hotellet och verkar tycka det är bra att få hjälp med barnen. Alla verkar nöjda.
Moralen ser olika ut på olika ställen och samhällsklasser här i världen. Killarna hör sannerligen inte till samhällets övre skikt.

Staden har ovanligt lite turister vilket innebär att handlarna förväntar sej mycket shopping av oss. Och vi är dåliga konsumenterElsa och jag. Tvättmedel, lina och några skurtrasor att stoppa vattenflödet som rinner bort från golvbrunnen med, gör inga stora pengar. Endast taxichaufförer, internetcafékillar och restaurangägare tjänar något på oss. Flera nya hotell i sagoslottsstil har vuxit upp. På samma obetänkta sätt som man dödar flickbarn och flickfoster och sedan blir förvånad över att pojkarna inte har några flickor att gifta sej med. Turismen har minskat under flera år namligen.

Det låter som elände allt ihop kanske. Men att vara här är fullt av värme, tålamod och ett sanslöst frejdigt entrepenörskap som skulle göra Maud Olofsson grön av avund.