Turism

Det är kris i turistindustrin, det är nästan turisttomt på gatorna. De kommer mest i stora grupper, bor på de stora hotellen och fraktas runt i grupp till de större affärerna. Storhotellen har gott om folk men inte de små som bebos av backpackars. De som strövar omkring på egen hand och gynnar småhandlarna. För två år sedan var det precis tvärtom. Då efter bomberna i Bombay kancelerade gruppresorna sina bokningar men småfolket fortsatte resa. Nu har ekonomiska krisen nått ensamresarna. Ändå byggs massor av nya hotell runt vårt på sluttningen utanför stan vid vattentornet. Sex stycken nya på 3 år. Men många lever på indiska turister som betalar flera R1000/natt under Divali, andra festivaler och bröllopsfesterna. Till staden kommer ofta filmteam för att spela in några romantiska scener bland slotten och kamelerna. Häromdagen var ett franskt team här med 6 bussar för en dags skjutning.
Apropå slott såg jag på vanlig fixarpromenad maharajans brorson ta emot kungen av Jodphur vid porten till sitt eget palats/hotell. Ur en flott ny bil steg ett äldre par ut, kvinnan i sidensari, och blev med den största respekt och bugande välkomnade av Vikram med tatueringar på underarmarna och högskoleexamen från England. Vi kallar Vikram för prinsen. Det blir lättast så. Vi har business ihop med honom. Kvinnornas broderier ska snart levereras till hans hotell och hängas upp på rummen samman med en affisch som berättar om verksamheten och att broderiet kan köpas för 630 R samtidigt man betalar för rummet.
Turismen här handlar ju mycket om öknen. Man åker ut till sanddynerna för att rida kamel eller fira ett bröllop. Firar man indiskt bröllop och är besutten har man ett fyrverkeri. Fyrverkerihylsorna låter man ligga kvar på dynerna. Inte bra tyckte min kamelförare.
- Europeiska turister plockar alltid med sej sina sopor men det gör inte indierna.
Det kommer de snart att göra tänker jag eftersom det inte är så länge sedan vi heller inte gjorde det

För övrigt är många palatsliknande hotell mitt i karga stäppen byggda med svarta pengar, säger gammal infödd militär som är hotellets nära vän. Svensk ambassadkvinna menar att stora nyttan med samväldesspelen som avlöpte i oktober och kostade enorma summor rupies är att korruptionens utbredning har kommit till ytan och diskuteras. Någon minister har tvingatts avgå.

På hotellet råder viss kaos eftersom österrikiske ägaren är hemma ett tag. Mycket vi äter glöms att skrivas upp på räkningen och nu är vi trötta på att påpeka det. Personalen har ramlat tillbaka till normala beteenden vid matbeställningar nämligen: När man beställer pommes frites tex tog det 2 timmar i st för ¾ timme som utlovats. Vi undran blev svaret, vi hade ingen olja hemma. Ölen som beställdes i väntan på maten kom inte heller.
- Jag skulle skicka en pojke till marknaden att köpa men hade inga pengar att ge honom, sa en anställd. Hittade inte killen med pengar på ett tag.
Annars är just österrikarens motto med hotellet att lära pojkarna att säga sanningen. Finns det ingen kyckling hemma så ska man säga det. Så att gästen själv kan bestämma om den vill vänta eller beställa ngt annat.

Vet ni att en turist ar en person som per definition alltid har skolpennor, choklad och smapengar i fickan och alltid ar i behov av en taxi, skoputsning och textilaffar.