Idag mötte jag välvårdade kontorsdamen igen.
- Hur mår du?
- Jo, jag mår bra.
- Vad har du gjort idag?
- Jag har varit på begravning.
- Vem då?
- Svågern.
- Var han gammal?
- Nej han tog livet av sej.
- Och du säger att du mår bra?
- Yes, what can we do?!
Så kom vi hem till henne och hon pekade på de tre husgrunderna bakom sitt hus. Där hade de med möda och pengar byggt tre små hyresrum på bakgärden sedan mannen dött, som de blivit tvingade att riva. Stenarna fick inte ens ligga kvar synligt utan måste grävas ner. Hennes barn hade rivit, själv klarade hon det inte. På taket til hennes hus ligger fönsterbågar och dörrar. Under ett uthustak ligger brädor.
1 kommentar:
Livet verkar vara betydligt svårare för alla nu jämfört med den Zimbabwe som vi kommer ihåg. Men samtidigt trots alla motgånger finns hopp och människor går vidare.
Ser fram emot att höra om allt och se alla bilder när du är hemma igen. Vi har funderat över en resa nu på vintern. Nu kollar vi Zanzibar, Afrika lockar igen! Men "turist" Afrika blir det.
Margaret
Skicka en kommentar