PENGAR

Kommit hem igen. Handlar och får växelpengar tillbaka. I Zimbabwe finns det ingen växel på 1usdollar. Åker man minibuss kostar den en halv dollar och man uppmanas att betala två o två. Har man ingen kompis försöker man hitta nån med växel dvs 5 Rand. I townshippen används rand som betalningsmedel eftersom man handlar grönsakerna, chipsen, tvålen i olika gatustånd och de är oerhört mycket billigare där. Vid gränstrakterna till andra länder används grannlandets valuta. På bussen kan man få 30 st 50miljoners zimdollar tillbaka. De kan bara användas för en ny tur med minibuss. I affärerna får man ett tillgodokvitto på restbeloppet vilket innebär att man måste handla där en gång till. Eller så går man in i affären igen för att tex hitta några bananer eller tomater för passande belopp. Varorna måste dessutom vägas och etiketteras av en särskilt vågnisse. Då får snabbköpskassekön vänta. Det snabbaste och enklaste växelbeloppet är godis och kulspetspennor som finns i stor mängd vid kassorna. Min finaste växel var EN vindruva i plastpåse med etikett. Ingen skrattade åt det.