Landar i Harare

Mellanlandning i Addis Abeba. Så vacker natur. Mycket frodiga åkrar i ojämna rutmönster. Mitt bland dessa reser sej plötsligt mjuka bergstoppar som någon högt däruppe fäst ett snöre i mattan av åkrar.
Herrar i långa kaftaner, kvinnor i stormönstrat och styva klutar på huvudet. AFRIKA. På nästa flyg kom jag att sitta brevid en zimbabwiska som jobbar på ambassaden i Sverige. Innan jag visste det hade jag försökt prata om läget i Zim och hon hade svarat kryptiskt och knapphändigt.
Jag landade mitt på dan på Harares nya flygplats, blev hämtad av Moses och Chiedza som vinkade glatt. Men min väska hade inte kommit med.
Harare är sej löjligt likt till utseendet. En och annan ny kåk bara. Harare gardens ungefär lika torr som vanligt. Men när jag frågade hur det var med bröllopsfotograferandet där blev svaret
- Förra året gifte sej inga. Det fanns ingen mat till kalasen, fanns inget tyg till klänningarna.
Jag ska få bo på Afrikagruppernas kontor i de norra förorterna. Där ligger numera gallerier, tjusiga cafeer och bra mataffärer. De har flyttat från stans centrum. I en stor villa i en stor trädgård med blommande jakaranda, ljuslila skyar. Med en caretaker och en trädgårdsmästare. Blev välkomnad av den lokala kordinatören och den förre svenska koordinatören på besök. Känns faktiskt som en slags hemmahörighet i min gamla organisation. Snacka lite shonaord med de anställda som blir så glada av det och jag tycker det är skitkul att använda de få meningarna jag kan.
Men första dagarna får jag bo hemma hos koordinatören som bor stort i herrgådsliknande hus i en gated community med urgulliga grindvakter.
På kvällen bjuder Chiedza och Moses på kyckling och sadza, inte hemma hos sej, utan i hennes systers lägenhet. Där är bättre plats.