måndag 19 oktober 2009

Ett fotoprojekt i Harare

Starta projektet Det som gör mej glad - Det som gör mej ledsen. Jag vill hitta folk från mina gamla hantverksgrupper att sätta en engångskamera i handen på. Moses fru Chiedza har tid att följa med mej till förorterna. Hon vet var man fångar minibussarna åt olika håll. Det kostar 50c Usdollar. Men det finns inga valörer mindre än en dollar, hepp. Så bra att åka två. Till Glenview först, till dagiset med de handikappade barnen där mödrarna förr också broderade berättande bilder. Avdankad stämning. De får verksamheten att gå runt på 1,5 USD i veckan från varje förälder. Jag visar foton från förr. De skrattar när de ser en pojke på bild.
- Han sitter därinne, han är 18 nu.
Så visar vi honom fotot och tar en ny bild. Han ler.
Just då kommer transporten av majsmjöl från huvudorganisationen Zimbabwean Parents of Handicaped Children. Så får vi skjuts med dem till kontoret där vi sägs hitta de nuvarande broderande mödrarna. Där är också avdankat. Men vi får lunch, hjälper till att slänga in nya säckar mjöl i bilen medan vi väntar på koordintören för de broderande mödrarna. Hon är en gammal kompis som broderade förr. Kul, kramar. Visar gamla foton, mycket skratt och får veta vilka som dött. Hon vill inte ha en kamera av mej.
- Nej, nej, det har jag inte tid med. Jag har mycket att göra här och snart ska jag ta examen i administration, säger denna driftiga dam.
- Hur mycket betalar du för att jag ska plåta? Jag vill ha mycket pengar, säger hon garvande. Du, du hade det bra när du jobbade med oss. Vi fick slita hårt.

1 kommentar:

Unknown sa...

Tack Britta för alla Zimbabwe artiklar. Kommer det en med Anxious? Kram, Kalle.